Igår var jag på kalas hos en väninna från tjejgänget, det där gänget som bildas när man är runt 20 år och man börjar ana vilken typ av person man själv är och vilka människor man söker sig till. Det var så lätt att umgås och vi hade roligt . Åren går och man glider isär, inte för att man har fått olika intressen eller förändrats som människor, nej man glider ifrån varandra, för vardagssysslorna tar för stor plats.
Så går åren, man bor på varsin sida av stan, det rullar på. Sen händer ju det ibland att någon av oss fyller jämt. Då träffas vi och jag inser att det är ju med dessa människor jag hör hemma. Oh jag skulle vilja ta hem mina vänner och förvara dem i en liten ask, och bara öppna locket och sniffa på dem ibland, just för att inte glömma åren som var, och att vi fortfarande är dem samma.
Runt 20....någon väninna från Vävarn-tiden kanske :)
SvaraRaderaNej inte direkt, jag var hos Helene G och hennes Janne. Men alla ni som var på Vävarn har en speciell plats i mitt hjärta, ni är vänner från förr, som blir allt viktigare att behålla.
SvaraRadera