Nyttigt liv

Jag var på tvillingars 50-årsfest,
igår kväll.
Gud, så söta de var
lika klänningar,
skor
och halsband.
De såg ut att vara nästan 20 år yngre.
De var så slanka, såg ut att leva
nyttigt.
Gah, tänkte jag, jag börjar imorgon med ett väldigt nyttigt
liv.
Ja, så blev det morgon,
frukosten blev nyttig.
Mannen frågade en stund senare om jag ville ta en promenad,
inte nu sa jag,
jag sitter vid datorn!
Jag skulle äta nyttigt förutom kaffet,
åt ägg, lite skinka och
grönsaker.
En timme senare, kröp jag nästan på väggarna,
var så hungrig,
tog en macka,
ost,
frukt
skinka,
och mackor igen.
Äh, rund och go, så får det bli,
det sägs att man smalnar av i 80-års åldern,
ser fram emot det.

Naiv

Naiv, smakar på ordet,
 Vad står det för^?
Vad betyder det?
Naiv...
 Verkligheten är i huvudsak såsom våra sinnen visar oss,
Så beskrivs ordet.
Betyder det att, när man är NAIV. Då är man godtrogen, alltså tror gott.
 Man är god, tolerant
och fördomsfri?
Att vara naiv
beskrivs av många, som dum, blåögd och lättlurad.
Kunde inte låta bli att fundera
på det ordet idag,
ordet
kom väldigt
nära.


 

Tänker på barnens rena
fördomsfria tankar.

Naiv eller misstänksam?
Känner mig som
Hamlet,
när han frågar
sitt
att vara.
 

k

Här gick jag.

I lördags gick jag pysslade om,
vårt hem,
nöjd med att vi har det som vi har det.
Vårt hus har lite skavanker och behöver,
en viss ansiktslyftning snart,
men ändå,
jag är nöjd,
det är lagom,
svenskt lagom.
 

 

Regnet smattrade mot rutan
och mannen lagade mat.
Som sagt en trevlig myslördag.
Det var bara en sak som måste göras,
och det var skjuts för Agnes till
kalas.
Vi tog bilen efter kusten
och svängde in på
den lilla vägen ner till
HUSET.

Där var det,
det som ändrade lite av mitt
"Jag är tacksam för vad jag har " känslan,
några ögonblick,
den här lördagen.
Ett havsnära nybyggt Karlssonhus.
Havets vindar piskade vågor
mot husväggen.
Det var vackert.
Äh, tänkte jag när jag vände tillbaka hem,
LAGOM ÄR BÄST?
 

Ett möte med en vän från förr...

Vi hade pratat med varandra
i telefon.
Vi hade en bra kontakt, tyckte vi.
Vi kallade oss nära vänner.
Nu skulle vi äntligen träffas
på ett fik
och bara prata.

Du såg inte längre ut som jag hade,
föreställt mig.
  Det tyckte nog inte du att jag,
gjorde heller.
Vi beställde in en varsin kaffe,
dekorerade med hjärtan,
för gammal vänskap,
sa servitören,
eftersom vi innan vi  beställt,
 hade pratat högt och brett,
om att vara
gamla vänner.
Sen hände det märkliga,
orden fanns inte där,
ingen av oss hittade dem,
vi började mäta oss med varandra istället,
försökte
(jag har svårt att skriva det)
IMPONERA 
 på varandra.
Till slut fanns bara meningen,
Men vilket vackert väder
vi har haft på sista tiden,
med lite regn...

En söndag med mormor.

En söndag med
ett gullhjärta,
Hon är ett kärt barnbarn.
Jag rår om henne en stund
ibland.

När hon kommer till mig
leker hon med
leksaker som funnits
hos mig
länge.

När hon tröttnar på
leksaker,
leker hon med
tandborsten.
Hon borstar inte tänderna,
nej hon borstar bordet,
det blir väldigt
rent

TE

 

Kvällen kom och jag längtade
efter te,
nyttigt kryddigt te.
Just den där sortens te,
jag drack igår,
hos käraste vännen.
Den där koppen hett te,
tillsammans med brasan som sprakade
och ljusen,
de fanns där överallt,
välkomnande,
Så är hennes hem,
så är hon,
välkomnande, just precis så.
Sedan fanns de där orden,
som finns mellan oss,
närheten
och minnen.
Så efter dagens slut,
jagade jag efter ett likadant te,
Nu sitter jag med
en tekopp,
fullt med kryddigt te
och låter resten av kvällen
gå.


 

Samlade kaffekoppar

När jag ung,
jag hade precis flyttat hemifrån,
samlade jag på kaffekoppar.
 Tunna och graciösa koppar,
så fingrar nästan inte får
plats.

Igår tog jag fram en kopp,
till mig.
Vackert äggskalstunt,
ostindiskt porslin,
höstfagert bord
och tidning.
Försökte hålla koppen med ena handen
 och bläddra i tidningen,
med den andra.
Det gick inte,
jag spillde.
Jag får nog hålla mig till kaffemuggar
istället.

Hej natt

Hej natt.
Här sitter jag och summerar dagen.
Jag har varit till huvudstaden och umgåtts,
med en dotter.
Vi hade inte träffats på ett tag,
men idag umgicks vi länge.
Jag tog inte med mig kameran,
 jag ville vara nära,
 utan en kameralins mellan
oss.

                                                                    

Väl hemma,
far tankarna runt i huvudet, om den där tiden,
den som rinner som vatten, som ett timglas
eller hur man nu vill beskriva den.
Plockar fram bilder från igår,
på sonens rum.
Ett rum fyllt av kaos, eller?
Det är ett  rum som visar att tiden går.
Här finns parfymer.
 Det finns burkar fyllda med leksaker,
som är på väg att flytta ut.

Här finns fortfarande en älskad nalle som heter
Håkan

Gitarren tar stor plats,
den används mer och mer.

Det sjungs också
mycket.

Överallt ligger det lego.

En kunskapstörstande son,
en son som precis klivit in i
tonårsvärlden,
med drömmar om vuxenliv.
Det slår mig att,
även om jag vet att tiden går fort,
så känns det lite extra just nu,
för det var inte längesedan "Stockholmsdottern"
också hade ett rum i kaos,
den där perioden,
då ena foten är kvar i barndomen
och den andra börjar treva efter framtiden.
Det är så det ska vara,
och jag avslutar mina tankar
med en kopp te.

Svårt med enkla förändringar

Agnes stod länge vid fönstret igår,
så länge att jag till slut,
undrade.

 

Jag tittar på vädret sa hon,
när jag frågade.
Vi  kan ingenting om,
att spå väder,
men vi tror att en sådan här himmel,
betyder sämre väder pågång.

 

 

Ja ute blir det ruggigare,
och här hemma
 kommer längtan efter förändring.
Jag väntar på
hantverkare så att det,
värker.
Hantvärkare,
är ett bättre ord för mig,
just nu.
 

Så medan jag/vi väntar,
letar jag i skåp
efter små saker ,
som gör en liten ändring,.

och de fula sofforna ska,
äntligen få flytta ut,
när vi hittat några bättre.
Det är svårt med de här
enkla förändringarna också.
de ska både fylla behov
och passa in.