 |
| Jaha, utav timmar av fotograferande, blev det bara dessa få kort, att visa. Hade så många måsten idag, så när jag äntligen hade tid för fotografering, hade dagsljuset försvunnit, och bilderna blev inte bra. |
 |
| Jag lägger nu kameran åt sidan, och tänder stearinljus, i varje rum, där jag är.. |
 |
| och för att inte riskera, att det bara blir marshmallows, till middag, tar jag mig i kragen och letar efter, goda inspirerande maträtter på nätet. Ha en trevlig lördagskväll den sista i september . |
 |
| Mannen hade bråttom in till stan idag, lika snabbt var han hemma igen, Det var bara ett omedvetet konstaterande av mig, inget jag gick och undrade över. Väl hemma stökade och bökade han på övervåningen, medans jag röjde undan i köket. Plötsligt ljuder en melodislinga från en lapsteel-gitarr, genom hela huset, jag blundar. Framför mig ser jag ett avsnitt ur en westernfilm, en sekvens med en pub ute i öknen, saloondörrar, boots, cowboyhattar och whisky. Massa kufar sitter vid baren, in kommer en Clint Eastwood typ, som markerar lite lätt med ena handen var puffran finns. Skäggstubben är en två-dagars och cigaretten vippar i ena mungipan. Oh säger jag du spelar något från en spaghetti-western, Nej, nej det är en Pinkfloyd låt: Shine on you crazy diamond part VI Ja, ja det blev lite fel med mina inre bilder den här gången.. |
 |
| Tog hand om andras barn och mina barn. Alla hade de en kraftig huvudvärk med feber. Kände mig hjälplös. Tröstade, kramade, tunga kalla ärtpåsar lades på värkande pannor, sedan kom gråten Valhänt försökte jag trösta, medan väntan på förälder kändes lång, trots att den inte var lång. Sen kom lättnaden, när pappor och mammor kom. De kramade, tröstade och bar sina stora barn hem. Nu är det min tur, hur kraftig feber och huvudvärk, får jag? Mitt första virus denna höst. Dricker te och gör i stort sätt ingenting. |
 |
| Jag fick en present igår. Det var varken en sak eller ett smycke. Det här var något helt annat. Något mer abstrakt. Jag fick en tanke av en vän, en liten tankvärd mening. Ett tankesätt. Den betyder mer för mig, en alla saker i världen. Den måste däremot vägas,värderas och omvärderas. Vad det var för en tanke, det berättar jag inte, förresten så betyder den nog inte lika mycket för dig som för mig. |
 |
| Det här var dagen då vi var, någonannanstans än,  i vår egen trädgård, såsom det annars brukar bli, när vardag blir helg. |
 |
| Den här dagen åt vi gott, på ett värdhus i, Österbybruk och mannen tog öl till maten och jag tog en loka, jag som körde, eftersom jag älskar att köra, på små vägar till små byar, någonstans. |
 |
| Där vi vandrade på små slingriga vägar, där träd är så gamla, så de utgör fara! |
 |
| Där barn leker, även där det inte finns, lekparker. |
 |
| Där grindar finns mot trädgårdar, ängar och hagar. |
 |
| och vägar slingrar sig med gräs i mitten. |
 |
| Där knäppte jag kort på slottet |
 |
| Slottet som såg ut så här, framifrån. |
 |
| Där klev jag omkring i tistlar och sly igen, för att leta efter det som skulle bli det perfekta, fotografiet. Där solen lyste lägre än förra lördagen, just för att det var mitten av september, Då mannen trodde att han hade glömt, plånboken kvar på värdhuset. och vi fick vända bilen och åka tillbaka, och när vi nästan var framme, fann han plånboken i min väska, lycka! |
 |
| och sen väl hemma, drack vi calvados, och placerade souvenirer vi köpt. Vi lyssnade på, Blossom Diarie. En lördag i september, en lördag, som med små medel, blev en lördag att minnas. |
 |
| Synar dunet som lossnat ur kudden. Trodde först att det var en insekt, när jag sömndrucket kisade med ögon, så svåra att se med, när jag sovit djupt.  blir hela min kropp varse om fara. Med insekter på huvudkudden, känner jag mig utsatt, försvarslös. Vid ett andra försök, att öppna ögonen, drar jag en lättnaden suck. ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SER UT ATT VARA. Ge en andra chans, du upptäcker säkert, andra sidor. |
 |
| Sen det här, det är ingenting, mer än ett vackert pärlhalsband, ? |
 |
| Med överexponering fotograferar jag drömmar. Jag drömmer nog, i den här färgen och ljuset, när jag sover.  resor. Behöver jag beskriva, vilka länder jag drömmer om att resa till? Jag undvek att fotografera dalahästen, jag vill längre bort, än så. |
 |
| Nu är det mitt på dagen och jag fotograferar, vardagen. |
 |
| En vardag som ser ut, så här. VAB. |
 |
| Vilken tur att jag, har en bok av en drömbärare här hemma, något att bläddra i om och om igen. Vee Speers är namnet på denna underbara fotograf. |
 |
| Jag plockar björnbär från egen gård. Kliver runt i mina, Marocko tofflor, som jag trodde jag skulle ha hela sommaren, jag hade dem aldrig. Nu har jag tofflorna på mig och gräs fastnar, mellan tår och toffel. Jag plockar björnbär till filen, och blandar med balsamico. |
 |
| Ute är det höst, det blir kallt när jag stannar ute, för länge utan tröja. Kan ändå inte låta bli att stanna där fast jag fryser. Vad långt bort stenplats- projektet känns, trots att det bara var i juli. Nu ruttnar äpplen därunder trädgårdsgruppen och mannen gör den sista beskärningen av buskar och träd inför vintern- |
 |
| och jag går in till lammsteken som behöver tillbehör och dryck. Det är inte så tokigt med höst ändå. |
 |
| Jag läser Sandvargen av Åsa Lind för barnen, en underbar bok. Där tränar Sandvargen, på att göra ingenting. Det försöker jag också göra, det går inte så bra. Det finns andra, som vill att jag ska göra någonting. |
 |
| Som att titta, applådera och bekräfta. |
 |
| Så jag slutar att göra ingenting och börjar att göra, just någonting. Jag bekräftar, iallafall en liten stund. För det sägs att om man blivit, bekräftad som barn, får man åtminstone en liten, bit trygghet, som vuxen. Då kanske det räcker till att bekräfta sig själv en smula, någongång. |
 |
| Ibland blir jag hudlös, det händer då och då, jag tappar mitt skal. Jag vet inte varför, Det händer när, många hårda ord används. När jag gör mitt bästa  Då försvinner min extra hud, eller mitt skal. De går bara rakt in, de där orden, från andra. De går rakt in och träffar hårt och jag glömmer att andas. |
 |
| Men ibland är jag som en Babuschka. En docka med många skal. Det finns en ny docka innanför. En trädocka öppnas och där finns en till docka, och de nya dockorna, tål orden, de kan skilja ord från ord. De kan lysna och värdera dem i sina händer, för att bestämma vilka ord som stämmer. .... |
 |
| När jag vaknade den här morgonen, fann jag en starkare docka, innanför den förra Jag gjorde mig klar för en ny dag, och den här dagen blev riktigt bra, för jag tänkte, att om jag gör mitt bästa det jag förmår ja då eller sedan får det bli som det blir eller gå som det går |
 |
| I natt när familjen sov, utom jag. Läste jag om Pigan som bodde på Harnäs-bruk/Uppland. Nära mig. |
 |
| Hon hade aldrig dolt att hon var gravid. Sent en kväll i december, sätter värkarna igång. Hon klagar på att hon har problem med magen och får en sup av drängen. |
 |
| Hon lägger sig en stund. Klagar på magont och tar stalllyktan, för att gå till avträdet. Istället för att gå hela vägen fram, släcker hon ljuset, på stalllyktan, och går till kvarnen. Där i mörkret föder hon ett barn, som hon puttar ner i dammluckan, går sedan hem igen och lägger sig. |
 |
| Dagen efter klagar hon på huvudvärk. |
 |
| Ett tag senare, hittas barnet, och pigan erkänner, Hon döms till halshuggning, men får 6 års fängelse istället. Jag fotograferade och fotograferade, kröp igenom sly, mossa och  Historien om pigan, vävs in med nutid, dåtid. Ett gammalt övergivet bruk, delvis gömt av skogen, som växer. Tänker på pigan, hade hon levt idag hade hon tagit abort, Känner starkt hennes ångest, där jag kliver över, sly och gamla byggnader. Det stod i tidningen från förr att hon var djupt ångerfull. |
 |
| Den här historien är kanske inte den trevligaste berättelsen en söndagseftermiddag, men jag kunde inte låta bli, |
 |
| Vaknade tidigt i morse, efter en sen kväll, med goda, ja mycket goda vänner. Tiden kändes plötsligt väldigt kort. Ville så mycket idag, men ville inte skynda. Jag öppnade en gammal fotoram, som jag ville ha att pyssla med.Där under glaset, fanns många kort. Kort på många människor jag inte vet någonting om. Människor från svunnen tid. |
 |
| Det slår mig, att jag inte är den första, som har tävlat med tiden. Tidervarv komma tidevarv försvinna, sjunger jag fortfarande varje jul. |
 |
| Vilken tävling för jag mot tiden? Vill hinna så mycket, utan att stressa, De här tankarna delar jag med många, ellerhur,,, |
