Göra ingenting blir någonting

Jag läser Sandvargen av
Åsa Lind för barnen,
en underbar bok.
Där tränar Sandvargen,
på att göra ingenting.
Det försöker jag också göra,
det går inte
så bra.
Det finns andra,
som vill att jag ska göra
någonting.

 

Som att
titta, applådera
och
bekräfta.

Så jag slutar
att göra ingenting
och börjar att göra,
just någonting.
Jag bekräftar,
iallafall
en liten
stund.
För det sägs att om man blivit,
bekräftad som barn,
får man åtminstone en liten,
bit  trygghet,
som vuxen.
 Då kanske det räcker
till att bekräfta
sig själv en smula,
någongång.