Hästtjej

 

Hallå snygging!
Hästar,
det är något speciellt
med dem.
Varje gång jag tar fram
kameran,
vill nästan varje häst bli
fotograferad.
 

  Så upplever jag det,
när de kommer
springande mot mig,
utan att jag lockar
och ropar.

Stall med lukt av
häst,
luktar gott,
tillsammans med
snö.
 

Inne i stallet är det
svalt och fuktigt,
 lukten sticker mig i
näsan.......
 men här slutar mina hästdrömmar.
Jag är rädd för hästar om de kommer
för nära.
När jag var barn
ville jag bli hästflicka,
som alla andra?!
Jag gick några ridkurser,
men rädslan för hästen
tog över.

 

Jag har en väldig
respekt för detta vackra STORA! djur,
men väl är uppe på
hästryggen,
känns det bättre.
Hm, det kanske vore något,
 det där med att börja rida igen.
Ta tag i dina rädslor heter det
och långt inne i mig, bor den där hästflickan kvar,
som förtroligt viskade hemligheter,
till  favorithästen,
en häst som delades med,
 andra hästtjejer.

 

Det börjar redan bli mörkt
och snart hemma känns
benen som istappar.
Om jag nu ska bli en hästtjej,
 så måste jag nog klä mig
varmare,
 för då är man  ute
ofta.

Finns det nybörjarkurser
för alla åldrar?
Jag har iallafall
lärt mig att ramla,
jo, jag kan falltekniker,
sedan jag gick på
judo.
Att kunna ramla på rätt sätt, kan vara bra att kunna,
om man råkar ramla av
en häst.

 

En snöig jul

Mina barndoms sparkar
används ofta
den här vintern.
På rostiga medar,
tar Agnes och hennes vänner sig,
hårt sparkande fram.
 

Inne har vi julpyntat,
lite mindre än vi brukar
göra.
Känner mig lika lycklig över Amaryllisen,
 som mammas
 moster Berta kände sig,
då hon noterade att knoppen,
skulle slå ut till
julafton.
 

 

Det är skönt i år med lediga dagar före
julafton.
Vi äter frukost, slappar, umgås
och förbereder.
 Jag doftar av min älsklingsparfym,
ett paket som jag redan har öppnat.
Nu luktar jag så gott,
trots att jag varken har,
tvättat mig eller borstat tänderna,
jag tar det lugnt
God jul.

En tradition vid juletid.

 

 En tradition vi följer varje år är,
julbord på Löfsta bruk.
Det är vackert där
och väldigt god
mat.
 

Jag använde kameran alldeles för sent,
maten var redan uppäten
och sådana tallrikar
 är ingen vacker syn
på bild.
Efteråt tog vi en promenad i mörkret
Agnes hittade istappar
som hon ville ha
hem.

Sonen ville fortfarande vara med
på bild,
trodde det bara
gällde i England.

Det lektes en kort liten stund.
Jag förstår inte riktigt
reglerna för den här leken.

Vi fortsatte att vandra omkring i den
mörka december kvällen.
Mötte en häst som faktiskt
ville bli fotograferad,
han lyfte sitt huvud och tittade in i kameran.
Barnen kröp in i bilen med varsin lånad IPhone.
Jag och mannen
vandrade vidare.

Vi klev in i olika byggnader
och överallt var det
jul.

Här var det kanske inte julen,
vi tänkte på,
nej här fick man smaka på
inhemsk öl.
Så nu har vi blivit sugen på att gå med i deras
öl förening
och brygga eget öl. 

Full av energi och drömmar om
öl,
går vi vidare genom mörkret
till bilen,
där barnen väntar.

Den frusna trädgården

Jag läste recensioner innan
jag började läsa
boken.
Alla skrev på samma sätt.
Lite stelt kommer den igång
och den kursiva texten som
börjar som en saga,
gör att man tar lite avstånd.
Men sakta kryper det kursiva
inpå mig.
Jag har aldrig läst en så stark skildring,
om den lilla människan i de stora kriget,
kanske beror det på att det utspelar sig på
vintern, identifierbart?
Andra världskriget och ett kallt vintrigt
ockuperat Leningrad.
Det kan också bero på att
min mammas barndomsberättelser och
min halva släkts upplevelser,
stämmer överens med den här
historien.
Det här är en berättelse
om en,
människa som startade om,
efter upplevelser hon inte
velat bearbeta
och konsekvensen av det.
Läs den.



 

Shopping- fika

Vi går på Sheffields gator,
barnen och jag.
 En har fått det som önskas
och någon har inte funnit sitt ännu.

Skymningen gör dagen
blå
och sonen är nöjd,
med sina fynd
Han ser samarbetsvilligt in i kameran,
hemma vill han sällan,
bli med på bild.

Mörkret kommer ca en timme senare
i England,
 än hemma hos mig.
Men det kommer även här.

Då tar vi en
shoppingpaus.
Det är något extra med,
 att fika,
borta i andra länder.
Vi gör det alldeles för sällan,
hemma i vår egen stad/land,
tyvärr.

Spårvagnen tar oss mot
Middlewood,
vårt tillfälliga hem.
Senare den här kvällen äter vi,
på en pub,
en pub som vi gärna besöker,
när vi är här.
500 svenska kronor kostar det besöket,
för åtta personer!
Ja så är det, nu vet jag varför,
vi inte äter  eller fikar lika ofta,
på kafé och restaurang,
hemma i vårt eget land,
det kostar
mer.

På tåg genom ett England.



Sitter på ett tåg som åker genom
England.
Barnen gör sina läxor
och jag fotograferar genom
fönstret.
Chesterfields sneda klockstapel visar,
 att vi nästan är framme.
Bara tio minuter kvar,
tills vi är i Sheffield..

På en engelsk kyrkogård

Den här platsen är
inte den vanligaste sevärdheten
på ett resmål till
England,
men  eftersom jag reser dit
ibland,
till nära och kära,
har jag hittat
en lite udda plats för
avkoppling.
 

Tro nu inte att jag bär på
ockulta intressen,
och oavbrutet dras till tankar om
döden.
Nej, faktum är,
att jag känner mig otroligt levande,
när jag vandrar
på denna engelska kyrkogård,
dit jag återkommer
varje gång
 när jag är här.
På varje gammal gravsten står
tankvärda
ord

Om du som läsare, läser det här,
tänk då, på dem som inte lever
och TÄNK på att du själv
LEVER.

 

Detta skrevs
år 1843.

och jag står här i mitten av
England,
i ett sprakande soligt höstväder
år 2012,
känner doften av höst, tystnad
och lugn.
Ja, jag  känner att jag lever
här och nu.
Den känslan försöker jag behålla
-------
 

Letar efter julkorts inspiration

Letar efter stilleben här hemma,
medan sjuka ungar snörvlar.
Försöker göra egna julkort,
 gräver i skåp och lådor,
efter inspiraton till min kamera.
Då hittar jag det här kortet,
det som ligger överst i högen.
Det är ett kärt julkort
från fina kusiner,
därborta i England.
Jag ska vackert erkänna,
 att jag läste fel första gången.
Peacon läste jag och tänkte,
vilken vacker katedral.
Efteråt kände jag mig
nästan ertappad med en sorts dumhet.
Tänk att jag inte,
kunde läsa rätt från
början.
Ett julkort  utskuren i  vit kartong
med budskapet
PEACE ON EARTH.
Kan ett julkort bli vackrare.

Att läsa Fjäril i koppel

I kväll läser jag,
jag läser Zinat Pirsadeh
Fjäril i koppel.
Hon växer upp i Iran,
jag har varit i
Tunisien och Marocko?!!!
 

Läser, blundar och förnimmer
dofter.
Längtat till resor
de lämnar ett så starkt avtryck/intryck
efteråt.
Minns.

 När jag
kommer längre in i boken,
beskrivs en mosaik trädgård så
utförligt,
då minns jag den här.
Jag läser lite
i taget och
tänker på
bokens historia
Zinats
berättelse,.
-----
 

Testebo fågeltorn

Nu när det ändå är november,
då jag egentligen inte lockas
att gå ut.
Nu när jag för det mesta är inne
och kurar,
då fick jag för mig att ta en
promenad till,
Testebo- deltats fågeltorn.
Jag bor väldigt nära,
precis lagomt för en söndagsutflykt,
om man bara har
gummistövlar,
 för det är väldigt blött,
 dessa lötängar planar ut i havet.

För många är sedan,
träffade jag en nyinflyttad
länsantikvarie,
hennes arbetsuppgift var att kartlägga
det som hon tyckte var vackrast med
Gästrikland.
Har du varit till lötängarna vid Testebos delta, frågade hon mig,
om inte, åk dit,
enligt mig, den vackraste platsen på
jorden.

Jag kan nog inte nämna den
som världen vackraste.
Den är väl speciell på sitt sätt.
med fabrik åt ena hållet
och havet åt det andra.
 Det finns ett delta här, ån som försvinner ut i havet.
Nu idag, i november,
kan jag bara konstatera,
 det är vackert med novemberljus
och trots att jag befinner mig på ett fågeltorn,
finns det inte en enda fågel,
utan bara
tystnaden.
 

Nu i november

Nu är det isigt i  natten,
skriver Agnes på vår
budskapstavla.
Ja det är i allafall
november
och vi hade fredagsmys som många andra
igår.
 

Den här morgonen tassade jag
ner till köket
när resten av familjen sov.
Jag var tvungen att ducka för spöket
som lämnar ett sista Halloween spår kvar.
Dricker kaffe
tänder i spisen
och läser jultidningar med
idéer och inspiration.
Det ger en början till julkänsla,
 

Nyttigt liv

Jag var på tvillingars 50-årsfest,
igår kväll.
Gud, så söta de var
lika klänningar,
skor
och halsband.
De såg ut att vara nästan 20 år yngre.
De var så slanka, såg ut att leva
nyttigt.
Gah, tänkte jag, jag börjar imorgon med ett väldigt nyttigt
liv.
Ja, så blev det morgon,
frukosten blev nyttig.
Mannen frågade en stund senare om jag ville ta en promenad,
inte nu sa jag,
jag sitter vid datorn!
Jag skulle äta nyttigt förutom kaffet,
åt ägg, lite skinka och
grönsaker.
En timme senare, kröp jag nästan på väggarna,
var så hungrig,
tog en macka,
ost,
frukt
skinka,
och mackor igen.
Äh, rund och go, så får det bli,
det sägs att man smalnar av i 80-års åldern,
ser fram emot det.

Naiv

Naiv, smakar på ordet,
 Vad står det för^?
Vad betyder det?
Naiv...
 Verkligheten är i huvudsak såsom våra sinnen visar oss,
Så beskrivs ordet.
Betyder det att, när man är NAIV. Då är man godtrogen, alltså tror gott.
 Man är god, tolerant
och fördomsfri?
Att vara naiv
beskrivs av många, som dum, blåögd och lättlurad.
Kunde inte låta bli att fundera
på det ordet idag,
ordet
kom väldigt
nära.


 

Tänker på barnens rena
fördomsfria tankar.

Naiv eller misstänksam?
Känner mig som
Hamlet,
när han frågar
sitt
att vara.
 

k

Här gick jag.

I lördags gick jag pysslade om,
vårt hem,
nöjd med att vi har det som vi har det.
Vårt hus har lite skavanker och behöver,
en viss ansiktslyftning snart,
men ändå,
jag är nöjd,
det är lagom,
svenskt lagom.
 

 

Regnet smattrade mot rutan
och mannen lagade mat.
Som sagt en trevlig myslördag.
Det var bara en sak som måste göras,
och det var skjuts för Agnes till
kalas.
Vi tog bilen efter kusten
och svängde in på
den lilla vägen ner till
HUSET.

Där var det,
det som ändrade lite av mitt
"Jag är tacksam för vad jag har " känslan,
några ögonblick,
den här lördagen.
Ett havsnära nybyggt Karlssonhus.
Havets vindar piskade vågor
mot husväggen.
Det var vackert.
Äh, tänkte jag när jag vände tillbaka hem,
LAGOM ÄR BÄST?
 

Ett möte med en vän från förr...

Vi hade pratat med varandra
i telefon.
Vi hade en bra kontakt, tyckte vi.
Vi kallade oss nära vänner.
Nu skulle vi äntligen träffas
på ett fik
och bara prata.

Du såg inte längre ut som jag hade,
föreställt mig.
  Det tyckte nog inte du att jag,
gjorde heller.
Vi beställde in en varsin kaffe,
dekorerade med hjärtan,
för gammal vänskap,
sa servitören,
eftersom vi innan vi  beställt,
 hade pratat högt och brett,
om att vara
gamla vänner.
Sen hände det märkliga,
orden fanns inte där,
ingen av oss hittade dem,
vi började mäta oss med varandra istället,
försökte
(jag har svårt att skriva det)
IMPONERA 
 på varandra.
Till slut fanns bara meningen,
Men vilket vackert väder
vi har haft på sista tiden,
med lite regn...

En söndag med mormor.

En söndag med
ett gullhjärta,
Hon är ett kärt barnbarn.
Jag rår om henne en stund
ibland.

När hon kommer till mig
leker hon med
leksaker som funnits
hos mig
länge.

När hon tröttnar på
leksaker,
leker hon med
tandborsten.
Hon borstar inte tänderna,
nej hon borstar bordet,
det blir väldigt
rent